Jag började blogga för att mamma skulle hålla koll på mig när jag flyttade hemifrån. Självklart för alla andra nära och kära här hemma också. Bloggen har sedan funnits där mer eller mindre hela tiden. Motivationen har inte alltid funnits men jag är ändå glad att jag har fortsatt skriva. Bloggen har under senare tid varit som terapi för mig. Jag tänker inte på att någon läser det jag skriver. Att köpa garderob var inte det lättaste. Vilka dörrar är snyggast? Och vilka handtag vill vi ha? Jag blev förskyld.

Jag skulle tycka att det var jätte roligt om ni ville läsa min blogg på www. Kom och tänka på en sak.

Run for your life! Går det inte lite väl fort nu? Titta på hus, jo visst jag vill leva mitt liv med dig. Men hur länge har vi vart ihop liksom. Ok vi tar det lugnt, jag är med. Du är för bra för mig. Förtjänar jag verkligen dig? Det hoppas jag verkligen på. Imorrn och på fredag ska ja jobba äntligen vart ledig 2 dagar nu och det känns som en evighet.