Exet och jag har gått på promenad rakt in i efterkrigstiden. Ni vet, när allt är genomarbetat hundra gånger och känslorna är i balans så att kan man mötast igen och rent av vara vänner. Det är storartat att sådana tider kan komma. Att det överhuvudtaget går att få till efter allt blödande. Alldeles nyss klickade jag hem en hemlighet och lyssnade på nyfunnen vacker musik på dödlig hög volym. Det är höst och om några minuter ska vi hem och äta pappas nybakta äppelkaka.

Efter 7 sorger och 8 bedrövelser, som man säger, så är den klar. Min hatthylla! Hade en gammal trevåningsskohylla men inget bra att hänga jackor på och lägga vantar etc. Som ni ser på före-bilden till höger hamnade allt mest i en hög. Så jag köpte en skohylla till, lite krokar och ett par konsoler från IKEA, målade hela rasket och monterade ihop. Och guuud så bra det blev. Ler nöjt varje gång jag får förbi. Så här fint blev resultatet! Jag vill.

00 kör vi igång igen! Fortsättningsvis håller vi till på UNO i Designrummet. Samma tid, annan plats. Det kommer finnas än mer saker att sysselsätta sig med nu. Föreningen har fått en summa pengar som vi tillsammans kommer att bestämma över, så dyk upp på tisdag och säg vad du vill sysselsätta dig med så ska det ordnas. En utställning är också planerad.